År 1721 till och med 1800-talet
Fyra månader innan Sverige avträder Livland, Estland och sydöstra Karelen till Ryssland står Källagården färdigbyggt av Nels Månsson. Närmare bestämt den 30 april år 1721. Så långt tillbaka sträcker sig historien om korsvirkesgården, som trots allt först 1949 fick namnet Källagården av nuvarande ägares föräldrar, Yngve och Greta Andersson. Ett naturligt namn på gården eftersom här finns vattenkällor som bland annat gav byn vatten genom en rörledning som anlades 1920. Källvattnet används än i dag för bevattning av frukt- och bärodlingarna. Gården låg ursprungligen intill Brösarps Gästgifveri nere i byn, men flyttades till sitt nuvarande läge vid storskiftet under mitten av 1800-talet.
År 1949 till och med 2000-talet
De första fruktträden planterades år 1949 på cirka fem hektar. Äppelsorterna då var Astrakan, Cox Orange, Cox Pomona, Ribstone, Boskop och James Grieve. Det sattes också päron av sorterna Greve Moltke, Herzogin Elsa, Esperenseherre och Göteborgs Diamant. Även en del plommonsorter planterades: Victoria, Grön och Gul Reine Cloude, Hackman, Jeffersson och Mörrabeller. Etableringen var en följd av den brist på grönsaker och frukt som rått under andra världskriget vilket medförde att de odlingar som gav skörd vid den här tiden var väldigt lönsamma och blomstrade.
Till en början fick vi vänta länge på skörd, cirka sex till åtta år, medan vi byggde upp de glest planterade träden. På den tiden planterade man ungefär 240 träd per hektar, vilket kan jämföras med dagens snitt på mellan 2 000–3 000 träd per hektar. Senare, i mitten av 1950-talet, skulle det emellertid visa sig bli en viss överproduktion. Man fick vänta länge på skörd. På Källagården fick vi under tiden försöka försörja oss med hjälp av självhushåll av kor, grisar, höns, gäss, kalkoner, traditionella lantbruksgrödor, hallonodling och gröna bönor till Bongs konservfabriker. Samtidigt växte träden till sig och gav mer och mer skörd. Denna tog vi omhand på gården, lagrade och packade den, för att slutligen sälja den i butiker runt om i Skåne. På sikt trängde frukten undan lantbruksdelen allteftersom fler äppelodlingar anlades och produktionen ökade. Vid i mitten av 1970-talet plockade vi cirka 350 ton per år.
År 1978 valde vi att koncentrera oss på själva odlandet och slopade den egna paketeringen och distributionen. I samma veva utökades successivt odlingen av svarta vinbär till ungefär 24 hektar och vi skördade som mest över 100 ton. En stor utökning av det enda hektar vi haft sedan 1961. Vinbärsmarknaden har varit mycket dålig sedan 1990-talets början och efter en avvaktande tid hr vi nu avvecklat den. Fruktodlingen, och i synnerhet äppledelen, har förändrats mycket genom tillköp av mark, röjning av de gamla odlingarna och plantering enligt modern teknik som svagväxande träd, tätare plantering och droppbevattning.
När Jörgen och hans bror Jan-Gunnar tog över Källagården efter sina föräldrar lagrade, paketerade och sålde de själva all frukt markerna producerade. Det var äpplen, päron, plommon och svarta vinbär. Så småningom gick de med i odlarkooperativet Förenade Frukt, som i dag heter Äppelriket, som erbjöd bra och moderna lagrings- och paketteringsmöjligheter.
År 2016 omfattade fruktodlingen cirka 23 hektar äpple, 1 hektar päron, 2 hektar plommon och ett knappt hektar körsbär. Av äpplena var det Aroma och Ingrig-Marie som dominerade vidare följt av Mutsu, även kallat Vinterguld, Discovery (Rödnos), Summerred, samt de gamla populära sorterna Gravensteiner, Signe Tillisch, Katja, Kim och det sena vinteräpplet Gloster.
De päronsorter som odlades på Källagården var Pierre Corneille, Charneu, Conference och Alexander Lucas. Av plommon fanns den senmognande Monark och den då nya sorten Jubileum. I dag omfattar äppelodlingen huvudsakligen äppelsorten Frida. På åkermark som tidigare var fruktodling odlas numer lantbruksgrödor.
• WEBB-TV: Maskinen som plockar äpplen Sydsvenskan 17 oktober 2011
• Hagelskurar förstörde årets äppelskörd Sydsvenskan 21 juli 2008 (PDF)
Äppelkriget och Bröderna Lejonhjärta
Lite kuriosa kring Källagården kan sägas vara de långdragna marktvister vi hade med Tomelilla Kommun på 1970-talet. Kommunen ville då köpa stora delar av gården för att anlägga motell, stugby, golfbana, husvagnscamping, eluppvärmda fotbollsplaner, plastskidbacke, backhoppningstorn, rodelbana, m.m. Dessa vilda idéer gav Hasse Alfredsson och Tage Danielsson inspiration till ”Deutchneyland” och filmen Äppelkriget som spelades in i trakten.
När Astrid Lingdgrens bok Bröderna Lejonhjärta filmatiserades valde man att förlägga delar av ”Nangijala” till Källagården. Filmteamet byggde då upp Jonatans och Skorpans hem Ryttargården i östra delen av odlingen som gränsar till Brösarps södra backar. Stora gamla körsbärsträd omringar inspelningsplatsen och den gör verkligen skäl för namnet Körsbärsdalen. Eftersom vare sig körsbärsträden eller äppelträden kan stå i blom under hela filminspelningen anlitades Brösarps skolbarn att knyta tusentals låtsasblommor i äppelträden. Inspelningsplatsen är markerad på denna karta.
